1846

Stugan ligger i den gamla Gruvhagen (N58°17,45’ O16°53,25’) som kom i vår släkts ägo då min farfarsfar, Carl Johan Sunesson köpte ”Skatteskärs­hemmanet, Lilla Getterö N:o 2”, på en auktion den 24 november 1846. Han betalade 2.440 kronor (Tvåtusende Fyrahundrade Fyrtio Riksdaler 12 skilling Banko). Säljare var Måns Pettersons änkas 7 barn, varav 2 var myndiga.

Carl Johan bytte sedan efternamnet från Sunesson till Sundgren. Han var född 1825 och alltså bara 21 år.

1851

Sedan gifte sig Carl Johan med Maria Charlotta Pehrsdotter som var född år 1931 och från Stora Getterö. År 1951 fick de en son som sedan blev min farfar, Per Adolf. Han övertog gården 1878 efter sin fars död.

1890

År 1890 gifte sig Per Adolf med Anna Josefina Olofsdotter från Finnö Backgård, Sankt Anna. De fick en son som döptes till Albert Fridolf Sundgren som sedan blev min far. Han blev enda barnet och ärvde gården 1921, men var gift sedan 1914 med min mor, Agnes.

1945

År 1945 köpte min bror Stig Sundgren gården, som därmed tillhört släkten i 4 generationer. Han sålde dock gården på 1980-talet och därmed bröts släktägandet.

1807

”Gruvhagen” är hela området där gruvorna och alla stugorna nu ligger. Berget och skogen bakom gruvorna och åkermarken hör också dit.

I gamla handlingar från ”Laga Skifte” som ägde rum år 1845 är Gruvhagen väl beskriven med avseende på betesmark och bergknallar, men på tillhörande karta finns inte gruvorna med. Inte heller på en gammal karta från 1816 är de inritade. På den gamla kartan från ”Storskiftet” 1807 är den dock med.

När malmbrytning pågick framgår inte av några papper som jag hittills sett, men det var kanske omkring sekelskiftet 1700–1800. Landet var ju då i krig med Danmark och Ryssland och kanske i behov av järn.

1964

År 1964 köpte vi tomten av Stig för 5.000 kronor och fick lagfart i februari 1965. Tomten fick beteckningen 2²⁷.

Vi hade redan 1961 fått överta den gamla Sjöboden som låg i Sköt­hagen vid Käftviken (beteckning 502 på karta från 1845). Jag plockade av teglet från taket, bröt upp golvet och hyvlade golv­plankorna med en ”ox-hyvel”, innan jag lade in trossbotten.

En vinterdag, när isen låg tjock på Käftviken, baxades Sjöboden upp på en låg kälke av Stig och Erik i Sundö. Med traktor drogs den över isen och bort till Gruvhagen. Jag var inte själv med men Stig berättade att det var ett tungt jobb. Hans traktor orkade inte när de kom till motlutet från isen och upp på land i Haralds hage. De fick hämta en traktor till. Nästa gång vi kom ut till Gruvhagen stod Sjöboden där i sankmarken mellan bergknallarna.

1962

I den tidiga våren 1962 hjälpte en arbetskompis, Sven Erik Gustavsson, mig att få upp Sjöboden på grundplintar som jag gjutit året före, sedan vi huggit undan några tallar där den skulle stå. Med hjälp av domkrafter, lånade från SAAB och ett antal massaveds­bitar lyckades vi rulla upp den på plintarna. Men det gick åt flera lördagars arbete innan den stod där.

Det var i tidiga vårmorgnar vi gav oss iväg och kom inte hem förrän det var kvällsmörkt. Vi jobbade intensivt från gryning till skymning. Det är med tacksamhet jag tänker på Sven Eriks goda hjälp. Han skulle som tack få låna stugan några veckor, men det blev aldrig av efter­som han flyttade till SJ i Stockholm och vi har inte träffats sedan dess.

På försommaren 1962 gick helgerna åt för arbete med isolering och inredning med sängar, diskbänk och skåp. Jag tog upp fönster och målade med oljefärg. Jag tror vi bodde där första gången på semestern i juli det året.

Den gamla båten, från farfars tid, låg inne i Stigs gamla loge och den körde vi ner till viken och sjösatte efter en del reparationer. Den hade 2 bord knäckta, ett på vardera sidan, eftersom den legat och slagits mot berget i en storm. De borden lagade jag med ”lapplaskar” och kopparnit.

Sedan kunde vi fiska med nät på Mjältholmsflagen, och vi åt ofta färsk abborre och gädda.

Något år senare byggde vi altanen av gammalt golvträ från en veranda vid Snickaregatan i Linköping. Jag hittade några 2-tumsplankor av ek i Stigs gamla ”körhus”. De hade legat där sedan farfars tid så de var väl torkade och hårda som ben. Av dem gjorde jag de två trapporna och ett sittbräde, med hjälp av yxa och handhyvel.

1965

Den 20 maj 1965 skrev vi ett kontrakt på köp av stugan ”Trollebo” från Skidsta Snickeri­fabrik, vid Höga kusten i Ånger­man­land. Byggsatsen, med takstolar, hopspikade väggelement, fönster, dörrar och skåp samt en massa lösvirke, kostade 12.650 kronor.

Jag tog semester en vecka och gjorde plintgrunden och skorstens­fundamentet. Det råkade bli värme­bölja just då och det blev svettigt att gräva och blanda cement.

Den 15 juni kom byggsatsen med en stor långtradare som fick lämna släpvagnen vid Börrum, på grund av den krokiga vägen. Med hjälp av många händer monterade vi sedan upp stugan på ett par dagar. Men arbetet med golv, innerväggar, skåp och tak återstod.

Eftersom det var lite trångt i Sjöboden ville vi ha stugan beboelig så snart som möjligt. Jag över­nattade själv några nätter i uthuset som jag byggt tidigare av rivnings­virke, men där var kallt och dragit. Furugolvet i stugan och innertaket blev inte färdigt förrän året efter, 1966.

Hösten 1965 hade vi dock lagt på tak­teglet, 1.000 pannor av betong. Då kom också ”Josef” och murade skorstenen och de öppna spisarna ute och inne. Till detta gick det åt 1.300 tegelstenar. Arbetet blev färdigt i november och kostade 802 kronor för 119 mantimmar.

Sedan följde några år med inredning, målning och annat. Men då bodde vi där hela tiden. Med den lilla järnspisen och oljekaminen kunde vi hålla värmen även under kalla vinterdagar. Några gånger var vi där under sportlovet i februari.

Vatten till disk och tvätt tog vi från gruvan med en handpump men annat vatten fick vi ta med från stan. Ledningen från gruvan låg ovanpå marken och under solskensdagar på sommaren fick vi på så sätt varmvatten för duschen. Den som duschade måste ha en medhjälpare som pumpade. Det var först varmt och skönt men blev snart kallt om vi duschade för länge.

1968

Jag hade köpt en ritning till en kanot – en kanadensare. Hans och jag var iland på Strömmingen och letade efter ”krumvirke” till stävarna. Vi hittade ett par krokiga enar, som torkat på rot och de passade bra. Det var ju redan torrt virke, bara att tälja till, med yxa och hyvel. Vi hittade också krokiga tallgrenar, som legat och torkat på bergen och de blev bra till spant, efter bearbetning.

På försommaren 1968 byggde jag kanoten i garaget på Getingstigen. Botten och sidor var av 1/8” härdad masonit och däcket runt sargen var av mahognyplywood.

På efter­sommaren var den färdig, grön­lackerad och med guldbrons­stjärna i stäven. Vi provade den i Stångån mellan Hackefors och Hjulsbro. Den vägde 25 kilo och kunde transporteras på takräcket.

Sommaren 1969 paddlade Hans och Johan i Långvik och sedan gjorde Hans längre turer med den. Tyvärr läckte den kring kölen så han fick ösa emellanåt.

1969

Vid höststormen den 22 september blåste 11 tallar omkull på tomten. Däribland några grova som vi sedan fick sågade hos ”Gunnar i Finnö”. Det blev stolpar 4×4”, breda bräder och reglar. Det blev virke till vårt altantak på Getingstigen och till fönsterbänkar i stugan och hemma. De tallarna gav mycket virke som vi har kvar av ännu in på 1990-talet.

1973

I mars 1973 köpte vi plastbåten Cresent 435 ”Kompis”. Den var 4,3 x 1,73 m, grundgående och med ”cap”. Fabrikanten hade stämplat in märket ”Lloyd's Register of shipping” i plasten som en sorts garanti för kvalitén. Den vägde 310 kg.

Med båten gjorde vi en del utflykter, men mest var det badturer till Fårholmen eller Strömmingen. Den gick inte fort, bara 5–6 knop. På 2 timmar gick vi runt Södra Finnö och till Harstena, där vi var en gång, gick det åt en timme.

1980

1980 började vi gräva för avloppet och vi lade ner rör och trekammar­brunn.

I maj kom ”Ringarums” och borrade i 2 dagar. När de var nere på 60 meter bad jag dem att sluta. Det var krut-torrt i borrhålet, men lyckligtvis kom vattnet några dagar senare. Vi såg vattenytan bara 2 meter ner. Det blev 5 liter per minut men ökade sedan till många gånger det värdet.

”Borräventyret” kostade 8.000 kronor och 1982 var vatten och avlopp färdigt. Totala kostnaden blev cirka 19.000 kronor.

El hade vi fått indraget hösten 1981 för 6.600 kronor. Tidigare hade vi bara 24 volts nät med lampor över sängarna och i köket. Strömmen kom från NIFE-batterier som vi laddade men en gräsklipparmotor och bilgenerator.

1988

Vi var utan telefon i stugan ända till 1988. När vi blev pensionärer ville vi ha lite bekvämlighet om vi skulle bo där längre tid, och det var ju telefon som fattades. Vi hade ju varmvatten med dusch och en eltoalett. Då beställde vi telefon som Telia installerade i maj 1988 för 3.600 kronor.

1990

På grund av dåligt båtväder hade vi inte varit ute med båten på flera somrar. År 1990 sålde vi den till en från Gusum. Ett par år senare återsåg vi den liggande vid en brygga i Valdemarsvik. Vi hade haft den i 17 år.

[SLUT].