Dagboksblad 1997

Sture Sundgren 76 år, beskriver en vanlig dag.

Måndagen den 29 september 1997

06:00

Klockradion väcker med nyheter, eller kanske det heter morgoneko idag. Det är ju länge sedan de kallade det ”Dagsnyheter från TT”.

06:15

En kvart över sex stiger jag upp och tittar på utomhustermometern. Den visar +4,5ºC. Genom fönstret mot öster ser jag himlen vackert röd mellan molnslöjor. Det är gryningen som förebådar den nya dagens ankomst. Jorden har snurrat ännu ett varv och vi har åkt med. Vi får se solen igen.

Efter morgontoalett dukar jag frukost med te till mig och kaffe till Agda. Hon sover ännu, när jag hämtar tidningen och läser förstasidorna under frukosten.

07:15

Jag trampar motionscykel i 10 minuter, som uppvärmning före morgonpromenaden. Det har min sjukgymnast ordinerat.

Nu har Agda stigit upp och dricker sitt kaffe under tidningsläsning. Jag går ut och känner den svala morgonluften. Vid dagiset ”Himlaliv”, som är vår närmaste granne, kommer en pappa och lämnar sin lilla dotter. Hon har famnen full av kramdjur när hon går genom grinden.

Jag går som vanligt stigen uppför backen, över Fjärilsvägen och runt Hagbyskolan.

08:15

En kvart över åtta är jag hemma igen. Gör lite gymnastik för att mjuka upp knät.

09:00

Nu när klockan är nio sitter jag här uppe i vardagsrummet och lyssnar på en Beethoven-sonat från CD:n medan jag läser tidningen. Agda kommer upp med en kaffebricka och vi småpratar om vad som står i tidningen och annat.

Där står att tre år har gått sedan Estoniakatastrofen. Haveriutredningen har ännu inte kommit med någon acceptabel rapport efter tre år och sedan de bytt ut någon lögnare och andra personer. Man är förundrad över att så många kan jobba i flera år utan att nå något resultat om katastrofens verkliga orsak. Politikerna var inte heller sena när det gällde att utlova en snar bärgning. Två statsministrar lovade att snarast ta upp fartyget.

10:00

Men nu är klockan tio och jag vill inte läsa mer i tidningen. Jag har andra saker att läsa också. Historieböcker och facktidningar. Det är svårt att lämna elektroniken helt efter så många år i yrket.

11:30

Klockan är halvtolv och vi äter lunch som vi ibland kallar middag.

Under middagsvilan lyssnar vi på P1:s ”Vetandets värld” och nyheterna. Sover i 5 minuter.

13:00

Klockan 13:00 är jag ute på tomten och klipper buskar. I en trädgård som är 40 år växer allt så ohejdat. Man måste ständigt klippa buskarna.

14:00

Två till halvtre har vi eftermiddagskaffe med småprat.

Hans ringer från AU-system, där han jobbar, och vill fråga lite om ”slitsantenner” som Ericsson använder i sina telefonsystem.

17:00

Efter ett lätt kvällsmål vid 17-tiden ser vi på TV. Det är ”Gröna rum”, ”Livslust” och senare ”Nova”. I Nova visas bland annat hur det jobbas med Öresundsbron.

20:30

Halvnio går jag upp och lyssnar på en Europakonsert från Moskva i P2. Agda sitter kvar vid TV:n.

22:00

Så går kvällen, och klockan 22 släcker jag ljuset och ser ut genom fönstret mot söder. Himlen är klar och mörk. Jupiter lyser starkt. Jag hämtar kikaren och ser 4 av dess 14 månar. De glittrar som små stjärnor runt planeten.

I fönstret mot öster kan jag se en stor del av Vintergatan. Stjärnan Capella, i Kuskens stjärnbild, lyser starkast. Plejaderna, med minst sju stjärnor, ser jag också och Aldebaran som också kallas Oxens öga.

Stjärnhimlen är alltid lika fascinerande när den är så klar som ikväll. Den låter oss förnimma något av universums storhet.

Efter en halvtimmes iakttagelser går också jag till sängs.

[SLUT].

Om berättelsen

Sida 1 av berättelsen nedskriven med en mekanisk skrivmaskin.

Originalet, 3 sidor.