Informationsutbudet 1997

Sture Sundgren 75 år, skriver några tankar om information och tid.

Informationsutbudet (av kverulant)

Vi översköljs ständigt med information om vår omvärld. Det strömmar ur radio, TV, tidningar och direktbrev. Det ser ut som om informationsflödet ständigt ökar.

Hur mycket orkar vi ta emot, utan att vi storknar eller vår mottagningsförmåga är mättad och slutar att fungera? Det kan kännas svårt att värja sig mot denna flod. Vi blir påverkade och tvingas välja och vraka. Till detta åtgår tid och kraft och kan hos många verka passiviserande. Är det kanske överhetens avsikt? Vår livstid är begränsad, och av den går en del förlorad vid sovrandet i det meningslösa informationsflödet.

Dock kanske inte alla ser det så. Somliga anser sig inte vara med sin tid om de inte hört alla kommunikéerna eller följt med i TV:s såpoperor. De har blivit så informationsgödda att de inte kan leva utan denna dagliga näring. De måste ha sin radio på hela dagarna, för att höra de varje timme återkommande nyhetssändningarna, och de vill ogärna missa de många TV-kanalernas utbud.

Det finns också enstaka människor som lever utan TV men som kanske har radio och någon tidning. De får ändå tillräckligt med information och de har mera tid för konstruktiv verksamhet.

De finns också de som säger: ”Jag har inte tid”. Det är som om tiden vore en ägodel som de saknar! Dock är väl tid det enda de säkert har. Det är bara fråga om vad de använder den till. Det är väl först när de närmar sig sin dödsdag som tiden kan vara knapp.

Sedan finns det de som talar om tidsfördriv eller om att slå ihjäl tiden. De borde finna sig väl tillrätta framför TV:n och inhöljda i radions skvalmusik.

Även med en hemdator kan man fördriva eller slå ihjäl tiden. Dock är väl vår tid så knapp att vi inte behöver fördriva den. En stor del är redan stulen av TV och andra massmedium.

Anna Maria Lenngren skrev:

En lätting, slö till själ och kropp,
fant en gång livet bli en börda;
då fant en annan lätting opp
att tiden genom kortspel mörda.

[SLUT].

Om berättelsen

Berättelsen nedskriven med en mekanisk skrivmaskin på kollegieblock.

Originalet, 2 sidor.