”Gråt inte mer, visa att du är en karl”, sa en mamma till sin 5-årige son. Det var på den tiden då det inte var manligt att gråta. Mannen skulle vara stark. Att gråta var att visa sin svaghet. I senare tider blev det inte så. Även ”stora maktens män” gråter. Winston Churchill grät när England var i fara under kriget. Generaler gråter vid nederlag i fält.

Jag vet inte om Karl XII:e grät vid Poltava, men jag tror det knappast. Karlar skulle bita ihop och lägga band på sina känslor, annars var de svaga. När de stod inför faran skulle de visa sig modiga och inte låta rädslan övermanna sig. Så var den gamla bilden av manlighet. I forntiden var det ju nödvändigt att kunna försvara familjen mot vilda djur och fiender.

Även den fornnordiska kvinnan var beskriven som modig och dödsföraktande. Hon ”eldade kämparna och förband de sårade” står det i sagorna, och hon var gift ”till heder och husfrudöme”, men också hårdsint, stolt och hämndlysten.

Några av dessa manliga och kvinnliga drag finns väl kvar i våra dagar.

Männen vill även idag ”mannabragder” vinna, bland annat i idrott. De vill gärna utsätta sig för faror och äventyr, till exempel bergsklättring och jordenruntsegling.

Kvinnligheten har utpräglade drag av mammaroll med bekymmer om barns försörjning och vård. Den spensligare kroppsbyggnaden hos kvinnan framhäves med välsittande kläder i vackra och iögonfallande färger. Utsmyckning med pärlor, ädla stenar, guld och silver förstärker det kvinnliga. Vårdat ansikte och vårdat hår ingår också.

Mannen tjusas av denna kvinnlighet och ser henne som en skön uppenbarelse som han inte kan motstå. Kvinnan har därmed uppnått sitt mål att snärja någon i sitt garn. Hon hoppas att fångsten är en ståtlig och rik schejk men sådana fiskar är inte vanliga. Mannen upptäcker sedan vad som döljer sig bakom fasaden men då kan det vara för sent.

Både mäns och kvinnors attityder har förändrats med tiden. I länder med andra religioner har kvinnan totalt undertryckts. Här i Norden arbetas för större jämlikhet mellan könen. Kvinnor strävar efter att bli helt jämställda med männen. I många avseenden har de uppnått detta. I Sverige kan kvinnor bli präster, dock inte i alla stift. De kan bli industriledare och generaldirektörer och många andra yrken. Utomlands finns kvinnor som är presidenter och premiärministrar.

Mäns roller i samhället har också förändrats. De har blivit mjukisar, velourpappor med ledighet för att ta hand om sina barn. Många har långt hår, ringar i öronen och andra smycken. De har yrken som förr var kvinnans, till exempel sjuksköterska eller förskolelärare.

Både manligt och kvinnligt har förändrats och omvärderats genom tiderna. Det har blivit en viss utjämning mellan de båda. Det vore dock bra om de bådas särdrag påverkades mindre. Låt mannen vara den starke beskyddaren av de svaga som han tror sig vara. Låt kvinnan ha kvar sin roll som mor och vårdare i sin sköna gestalt. Låt henne vara som Leopold beskrev henne på 1700-talet: ”Förtjuserskor som len --- och likväl styren världen, hur lycklig den poet, som lärt behaga er!”

[SLUT].