Ålder 1997

Sture Sundgren 75 år, skriver ner några tankar och en dikt om ålder.

Ålder

Tiden går. Den står aldrig stilla. Därför får allting en ålder. Den är viktig, inte minst för oss människor. Det kan vi bland annat se på dagstidningarna familjesidor. Där är foto och levnadsbeskrivningar på många som firar att de uppnått jämna decennier mellan 40 och 100 år. Alla har de sina åldrar och skiftande levnadsöden. De äldsta har ofta varit med om hårda tider och hårt arbete. Många har en lång meritlista där deras verksamhet privat och i samhällets tjänst, beskrives. I de yngre åldrarna skrives om deras yrke, utbildning och kanske deras fritidsintressen.

Vi talar ibland om ålderns höst och ungdomens vår. Varför nämner vi så sällan medelålderns sommar? Sommaren är ju blomstrande, men kan förstås ibland vara för torr eller för våt.

När vi är barn vill vi vara äldre än vi är. När vi är äldre vill vi vara yngre än vi är.

Det finns många ord där ålder är grundordet. Exempelvis i byråkratin tillhör vi en ålderskategori. Ibland kan vi träffa en ålderman eller en ålderspresident och vi har ålderskrämpor och ålderspension. Vi kan se ålderstecken hos oss själva eller hos andra och vi kan bli ålderstigna. Det finns också åldersstatistik. Den kan vara en bra grund för våra myndigheters planerande.

En människoålder är försvinnande liten jämförd med vårt planetsystems ålder eller universums ålder. Jag hade en gång en lärare som ville försöka visa detta. Han tog en krita och drog en horisontell linje på de fyra väggarna runt hela klassrummet. Det här är tiden, sa han. Med ett kritstreck tvärs över det långa, horisontella markerade han en människoålder. Det var ett bra försök att åskådliggöra de stora skillnaderna i ålder men proportionerna var ju ändå inte riktiga. Rummets väggar räckte inte till för att visa en ålder som för oss synes nästan oändlig.

Ålder

När vi går mot ålderns höst
är det kanske en tröst
att en hösthimmel kan vara blå och klar.
Det vi har kvar från vår ungdoms dar
vi ser genom tidsperspektiv hur det var.

Något har vi väl också lärt av den värld vi sett.
Någon visdom har den kanske oss gett.

Vår ålder har något oss lärt
om olika saker och vad som är värt
att minnas i vår ålders höst.
Det kan vara en tröst.

[SLUT].

Om berättelsen

Sida 1 av berättelsen nedskriven med en mekanisk skrivmaskin på kollegieblock.

Originalet, 2 sidor.