Januari 1997

Sture Sundgren 75 år, skriver några tankar om årets första månad.

Januari

När nyårsklockornas klang har klingat ut, då börjar januari. I den månaden börjar våra förhoppningar om det nya året att infrias. Den första dagen är helgdag, nyårsdagen och om fem dagar är det ännu en, trettondagen. Det är gott och väl, men ibland är det också en söndag däremellan. Så blir det nästa år. Det är något att se fram emot.

Efter allt julätande och spring i affärer efter julklappar känns kroppen tung och plånboken lätt. Därför behövs fridagar för rekreation och återhämtning.

I år började januari med riktig vinter –15 till –20ºC, och ett vackert, vitt snötäcke. Det gladde inte minst barnen, som kunde tumla om i backarna på jul-lovet.

I januari pågår också alla lokala nyårsrevyer. Författarna till dessa har i år haft ett övermått av stoff. Våra folkvaldas krognotor och porrklubbsbesök samt Västanstångs jaktresor har varit ymniga källor att ösa ur. De som haft slantar kvar efter jul- och nyårsfirandet har kunnat spendera dem på biljetter till någon lokalrevy.

Så blir det tjugondagknut och julen dansas ut. Det är barnkalasens och julgransplundringarnas tid.

De långa arbetsveckorna och skolorna har börjat. Det är ingen helgdag förrän i mars när långfredagen inträffar. Men solen är uppe i en och en halv timme längre än den var på nyårsdagen. Vi ser att vi går mot ljusare tider och det känns bra. Kanske kan vi drömma oss in i maj och juni.

[SLUT].

Om berättelsen

Berättelsen nedskriven med en mekanisk skrivmaskin på baksidan av Hermods svarsblankett från 1960-talet.

Originalet, 1 sida.