Något av ett självporträtt 1996

Sture Sundgren 75 år, skriver ett självporträtt. Han går en skrivkurs och gör detta som en skrivövning.

Något av ett självporträtt

Reser genom andra

Han tänker långsamt men mycket. Betraktar världen omkring sig, söker efter ursprung och varför den ser ut som den gör. Länder och folk runtom vårt klot är intressanta. Han reser gärna hemma i fåtöljen med hjälp av andras skildringar, till exempel Sven Hedin och Sten Bergman.

Ingen tävlingsmänniska

Ger lätt efter för en motståndare. Är ingen tävlingsmänniska. Andra kan gärna få vinna. Toleransen och eftergivenheten sträcker sig dock bara till en viss gräns. Överskrides den så övergår eftergivenheten till en oövervinnerlig ståndaktighet.

Efterstärvar lugn

Han eftersträvar ett uppträdande som kan inge lugn och förtroende. Ibland lyckas han. Sin inre oro har han då kunnat dölja.

Han har sedan barndomsåren känt blyghet och rampfeber inför en folkmassa. Gick teaterkurser i ungdomsåren för att övervinna sin rampfeber.

Elektronernas dans

Radiotekniken, som vid den tiden, var nånting mystiskt och ogripbart väckte hans intresse. Elektronernas dans och radiovågornas omslutning av hela jordklotet facinerar honom ännu idag.

Visor och böcker

Romantikern och drömmaren inom honom väcktes nog när han hörde sin mor sjunga visor och skillingtryck och när hon deklamerade delar ur Fritiofs Saga. Han påverkades också av författare som Jack London och Albert Viksten. Då väcktes lusten till äventyr och vildmark.

Senare i livet påverkades han av Harry Martinssons skildringar från sjölivet. Den miljön hade han hört hemöns sjömän berätta om. Sedan kom Aniara som grep honom genom Martinssons poetiska beskrivning av den ödesmättade rymdfärden. Författarens djupa kännedom om astronomi och teknik tilltalade honom.

Konsten att tänka

En semester läste han ”Konsten att tänka” av Ernest Dimnet. Den gav mycket att tänka på. Till exempel ”att förstå och läsa kritiskt”, ”att speja efter historia”, ”att skriva, som hjälpmedel för tänkandet”. Författarens råd är: ”Läs inte alla bra böcker. Därtill är livet för kort. Läs endast de bästa”. Den boken kom ut 1928. Idag är ju bokflödet mycket större, varför det rådet är ännu aktuellare.

Han har alltså inte läst så många böcker, men våra bästa författare hade han läst något av. De är förutom Martinsson, Selma Lagerlöf, och andra värmlänningar, Strindberg, Engström, Taube, Fågelström med flera.

Jag hoppas att var och en lämnat något spår efter sig i mitt psyke.

[SLUT].

Om berättelsen

Sida 1 av berättelsen nedskriven med en mekanisk skrivmaskin på baksidan av Hermods svarsblanketter från 1960-talet.

Mellanrubriker är tillagda i efterhand.

Berättelsen, 2 sidor.