Stockholm vid juletid 1951

Sture Sundgren 30 år, arbetar som ingenjör på Försvarets forskningsanstalt i Stockholm. Efter avslutat arbete med radar på Björkfjärden, färdas han med båt från Mälaren in till Skeppsholmen. På vägen passerar han lägenheten vid foten av Västerbron, där nygifta frun Agda väntar.

På 1990-talet skriver han ner minnena.

Stockholm vid juletid år 1951

Start med båt från Björkfjärden

Det är år 1951. Nu i december har vi avslutat ett jobb med radar vid Norra Björkfjärden i Mälaren.

Det närmar sig Jul och lite snö har kommit. Holmarna ligger vita, som doppade i vispgrädde, i det mörka vattnet. Vi har avslutat vårt jobb nu till jul och jag skall återlämna motorbåten och två besättningsman till marinen på Skeppsholmen. När vi gått halva vägen mot Stockholm passerar vi Kyrkfjärden vid Ekerö och ser kyrkan om babord.

Båten går inte fort. Kanske sju knop. Himlen ar grå och öarna lyser vita av nysnö mot det mörka vattnet.

Förbi Essingeöarna

I skymningsljuset far vi förbi Kungshatt och vi ser ljuset från staden komma allt närmare. När vi är mellan Mälarhöjden och Essingeöarna tänker jag på Bellmans beskrivning av en seglats ut till Essingen en sommarmorgon 1769: "Solen glimmer blank o trind". Så är det inte nu. Allt är tvärtom. Vi färdas i motsatt riktning och nu är det vinterkväll 1951.

Passerar hemmet vid Marieberg

Vi ser Västerbrons lysande båge framför oss och Mariebergshöjden lyser vit i nysnö. Vi (min hustru och jag) bor nära Marieberg och i sköna sommarkvällar kunde vi promenera vid brofästet och ibland över till Långholmen som vi nu far förbi.

Vi är mitt i Riddarfjärden, mellan Kungsholmsstrand och Söders höjder och ser Stadshuset med belyst fasad. Alla ljusen längs Norrmälarstrand speglas i det mörka vattnet och längre bort syns Riddarholmskyrkans torn som en svag siluett mot himlen. Runt hela fjärden lyser julgranar och ger spegelbilder i vattnet.

Vasagatan med sina ljus och skyltar glider förbi och vid Tegelbacken lyser en högre gran! Vi går under Vasabron och broräckets lysande granar. Allt ger en verklig julstämning här utifrån Riddarfjärdens vatten.

Passerar gränsen mellan Mälaren och Östersjön

Vi ska nu gå under Riksbron och genom Stallkanalen som går mellan Helgeandsholmen och Lejonbacken. Den har nog fått sitt namn efter Hovstallet, som låg där på holmen, innan Riksdagshuset och Riksbanken byggdes. Den utgör en av vattenvägarna mellan Mälaren och Östersjön. Där uppstår starka strömvirvlar när mälarvattnet rinner genom. Vi går ju medströms och får extra fart genom den smala passagen. Båten vill lägga sig tvärs och rorsman försöker motverka rörelserna när vi kastas ner mot Pontonbron som går ut från Skeppsbron. Vi lyckas komma mellan två pontoner och är nu ute på Strömmen!

Där ser vi Grand Hotel i strålande ljus och borta vid Skeppsholmen skolskeppet "af Chapman" med sin belysta rigg. Vi far förbi Nationalmuseum och vidare under Skeppsholmsbron.

När vi gått iland vid varvskajen och önskat varandra God Jul uppsöker jag en förvaltare som tar hand om båten.

Åker hem med spårvagn

Jag går över Skeppsholmen och bron till närmaste spårvagn som tar mig hem till Västerbroplan. Där i vårt hem vid Lagerlöfsgatan, väntar min kära hustru. Vi skall i år fira vår första jul tillsammans.

Julgran från Dalarna

En arbetskamrat från Ludvika har lovat att komma hem med en julgran till oss. Han kom sedan, dagen före julafton med en gran från Grangärde. Vi drack glögg och önskade God Jul och jag gick sedan till en affär och köpte julgransfot och ljushållare för levande ljus.

Vår första gemensamma julafton firade vi med skinka och julgröt till julmusik från radion medan ljusen brann i granen från Grangärde!

Sture S.

Om berättelsen

Sture skriver ner sin berättelse på en elektronisk skrivmaskin.

Mellanrubriker är tillagda i efterhand.

Berättelsen.